Ett J32 Lansen störtade rakt ner i en bondgård och dödade sju människor. Den 26 oktober 1960 inträffade en av de värsta flygkatastroferna i Sveriges historia. Bakom tragedin låg slarv hos flygvapnet.
Höstsolen lyste blek från en blå himmel och det luktade gott av nyslaget hö. Hela trösklaget återvände till Vikbo för att dricka förmiddagskaffe utan en aning om att deras liv var utmätta.
Man satte sig tillsammans med barnen kring köksbordet och mor serverade kaffe och saft med sina nybakade bullar. Sedan skyndade mor Anna ut till tvättstugan för att ta hand om byken medan det svettiga arbetslaget fick sitt till livs.
En stund tidigare hade en Lansen J32 med fältflygare Uno Magnusson lyft från F6 i Karlsborg. Han hade order att utföra väderspaning och flög lågt över Bergslagsskogarna. Till en början fungerade allt som det skulle. Uno var en hyggligt erfaren flygare och det var ett helt normalt rutinuppdrag.
Han flög på bara 500 meter och familjen Andersson och deras gårdsfolk måste ha hört den rasande jetmotorn medan de drack sitt förmiddagskaffe.
Foto Stora bilden ovan: Flygvapenmuseum
Men efter en stund fick Magnusson problem. Motorn fick inget bränsle och han bestämde sig snabbt för att ta det säkra före det osäkra och skjuta ut sig. Därför lyfte han planet till 2000 meters höjd i hopp om att det inte skulle göra någon skada på marken. Sedan sköt han ut sig och såg sitt jaktplan fortsätta glidflyga i 15 kilometer innan den började tappa mark.
Planet forcerade skogen och klöv träden till pinnved i en kurs rakt mot Vikbo gård. Därefter inträffade en katastrof som för alltid skulle sätta sig i medvetandet hos människorna i bygden. Magnussons J32 Lansen krossade hela ladugården och störtade till slut rakt in i bostadshuset.
Alla sju kring köksbordet förolyckades på ett kort ögonblick. Medan mor Anna som stod i tvättstugan, kastade sig handlöst till golvet i tron om att kriget till slut kommit över dem. Hon avled en vecka senare på sjukhuset av något som kallades för chockskador.
Kvar i livet var bara äldsta sonen Rune Andersson, som flyttat hemifrån och arbetade som kranförare inne i Köping. Han skulle få kämpa under många år för att få ersättning och en ursäkt av flygvapnet. Explosionen fick genast räddningstjänsten att rycka ut till gården. Där möttes de av en fruktansvärd förödelse. Under de brinnande resterna av huset och flygplansdelar hittade man till slut de förkolnade resterna av familjen och dess gårdsfolk.
Det var en fruktansvärd katastrof, som hade kunnat undvikas. Problemet med bränslesystemet hos Lansen var inte okänt hos flygvapnet. Redan föregående sommar hade ett annat plan råkat ut för svårigheter. Efter en noggrann undersökning kom man fram till att det här problemet skulle kunna orsaka en katastrof.
Sedan gick det snabbt och man beställde reservdelar av tillverkaren Saab, som levererade så fort de kunde. Men därefter hände något oförklarligt, sedan delarna distribuerats hos flygflottiljerna blev de på många platser liggande i förråden utan någon åtgärd.
När Uno Magnussons olycksaliga J32 lyfte den här höstmorgonen fanns delarna på plats, om man bara bytt dem, så hade familjen Andersson inte omkommit. Det här var det 75 haveriet med J32 Lansen på ett och ett halvt år. Under den tiden hade 45 svenska flygare förolyckats. Och det rimligaste efter katastrofen i Vikbo Gård skulle varit en mycket noggrann haveriutredning med efterföljande ansvarsutkrävande.
Inte minst mot flygvapenchefen Torsten Rapp, som undkom utan någon större kritik. Han hade efterträtt Bengt G:son Nordenskiöld som hade suttit som enväldig chef över det svenska flygvapnet sedan 1941. Nordenskiölds ledarstil hade varit brutalt disciplinerad och det fanns en utbredd kultur om att olyckor hörde till arbetet. Därför talade Flygvapnet tyst om det som hade hänt. En tragisk olycka bara, menade man och som vanligt efter haveriet skyllde man på slarv hos flygarna. När det egentliga ansvaret låg hos den högsta ledningen.
J32 Lansen var tekniskt mycket mer komplicerad än sina föregångare. Det var Sveriges första riktigt avancerade flygplan och hade krävt stora resurser för att utveckla. Tanken med planet var att det skulle kunna operera och försvara hela den 200 mil långa kusten under en mycket kort tid.
J32 Lansen betydde mycket för det goda självförtroendet som växte fram inom det svenska flygvapnet. Under provflygningarna 1955 sprängde piloten Bengt Olow ljudvallen inför en jublande skock officerare på marken.
Lansens föregångare J29 Tunnan och det engelska planet Vampire, som köptes in hade också varit mycket olycksdrabbade. En tredjedel av alla J29:or havererade och Vampireplanet blev känt eftersom cockpiten var så trång att det blev svårt att ta sig ut vid ett nödläge.
I dag finns det nästan ingenting kvar på platsen där Vikbo Gård låg. Men sonen Rune Andersson kämpade länge för att få en ursäkt och skälig ersättning av staten. Historien har lyfts fram i nytt ljus de senaste åren efter författaren Ulf Eneroths bok. Katastrofen lyftes också fram i ett reportage i Bärgslagsbladet.
LÄS MER:
