De allra flesta känner säkerligen till Säters fasta paviljong. Den majestätiska byggnaden som på senare år blivit ett fascinerande utflyktsmål bland spökjägare. Men som också fått strålkastarljus i samband med historien om Thomas Quick. Nu är snart byggnaden ett med marken den står på.
Den 29:e maj år 1912 öppnade Säters mentalsjukhus, eller som det hette då -Säters hospital, för första gången sina dörrar. Byggnaden var en så kallad “fast paviljong”, vilket betyder att den hade stränga säkerhetsanordningar. Detta för att undvika rymningar, då patienterna som skulle vårdas här var “särskilt vårdkrävande”.
Detta var konstruerat genom tjocka väggar, särskilda larmanordningar och portvakter som satt oåtkomliga i speciella rum för att reglera öppning och stängning av ytterporten -inifrån.
Vid öppning tog Säters mentalsjukhus emot 13 patienter, från Växjös kriminalavdelning. Dessa patienter bedömdes vara mycket svårskötta. Säters mentalsjukhus hade vid denna tid 830 vårdplatser, vilket var otroligt mycket i jämförelse med deras endast 1000 invånare i samhället. Öppningen av hospitalet medförde även arbetsmöjligheter för de boende i Säter.
Synen på psykiatrisk vård under denna tid, skiljer sig dock märkbart från hur vi behandlar liknande patienter idag. Kunskapen om mental ohälsa var fortfarande mycket låg. Många gånger kallades det felaktigt i folkmun för “galenskap” eller “sinnessjukdom”. Inte alltför sällan sades det även “dåre”.
Det finns dokumenterade spår av psykisk ohälsa redan under 1700-talet. Under denna tid förändrades även sättet att se på mental ohälsa, i samband med att det medicinska perspektivet förändrats. Nu ansågs mental ohälsa istället handla om sjukdomar, och inte om onda andar och demoner. Sjukdomen i sig berodde på rubbningar av hjärnan, nerverna eller kroppens inre harmoni.
Redan under mitten av 1700-talet, när det uppfördes lasarett för kroppssjukvården, så benämndes psykiatripatienter som “dårar”. På den tiden spärrades dessa människor in, och man såg till att avskilja dem från resten av samhället.
År 1813 kom en förordning som fastslog att sinnessjuka skulle genomgå en “provkur”. Detta innebar att den sjuke, under några månader, skulle genomgå prövningar för att få tillbaka sin sinnesro. Man trodde alltså då att den som led av psykisk sjukdom kunde återställas.
Några år senare, 1826, uppfördes det första svenska centralhospitalet i Vadstena. Centralhospitalet hade i uppdrag att behandla de “sinnessjuka”, och gynna den sociala ordningen. Hospitalets första hospitalsläkare var Georg Engström. Sveriges första heltidsanställda psykiatriker.
Georg Engström kom från en prästfamilj i Östergötland. Han började sin medicinska resa som apotekslärling, för att sedan studera vid Karolinska mediko-kirurgiska institutet i Stockholm. 1821 blev han kirurgie magister, och slutligen blev han anställd på Vadstenas Centralhospital. Där stannade han tills år 1846. Det har nu i efterhand gått att ta del av Georgs anteckningar och journaler från tiden på Vadstena. Däribland även Georgs egna teorier och behandlingsmetoder. Bland dessa fanns bland annat metoder för “idiotismus”, fånighet, mani och sinnesrubbning.
Det var inte förrän år 1861 som den första professuren i psykiatri infördes, på Karolinska Institutet. Däromkring blev även psykiatri ett obligatoriskt ämne inom läkarutbildningen.
Det var dock inte många patienter på hospitalen som blev “friskförklarade” från sina psykiatriska problem. De få som blev hemskickade kunde i vissa fall även vara “friska” nog från början.
Under mitten av 1800-talet studerade fler atomer och neurologer sinnessjukdomar. De försökte då att hitta deras orsaker samt förklaringar. Detta genom att studera hjärnan och nervsystemet ytterligare. Nu började även patienterna att tilldelas diagnoser. Men det fanns fortfarande brister i hanteringen och de nya behandlingsmetoderna. Alltfler togs in på institution och antalet “sinnessjuka” ökade i Sverige.
I och med att behovet av nya mentalsjukhus numera var stort, så uppfördes därmed Säters fasta paviljong. År 1912. Sjukhuset bestod av 37 byggnader med över 200 anställda. Det fanns 20 vårdpaviljonger. Säters mentalsjukhus kom därmed att bli Sveriges mest moderna och största mentalhospital.
År 1924 utökades byggnaden med fler byggnader, bland annat den “Kvinnliga stormen”. Detta var den avdelning där svårt psykiskt sjuka kvinnor placerades. Det fanns bland annat tio stycken isoleringsrum, och avdelningen hade plats för totalt 120 stycken patienter. Stormen avdelningarna var kända för deras högljuddhet. Här vårdades patienter som ansågs vara extra farliga.
Det var det yttre beteendet som avgjorde vilken avdelning patienten placerades på; halvorolig, orolig eller stormig. Detta berättade Johanna Hästö i en artikel från Falu Kuriren år 2012, då var hon guide på Mentalvårdsmuseet i Säter. Johanna Hästö berättar då även att på Stormavdelningarna så satt möblerna fast i golvet och det fanns låsta träluckor för fönstren. Detta var för säkerhetsskäl.
Det hände även att patienter dog under sin tid på Säters mentalsjukhus. Redan år 1913, ett år efter öppningen, begravdes den första patienten på Säters mentalsjukhus egna begravningsplats. Idag ligger där 800 stycken människor begravda. Den sista begravningen ägde rum år 1951.
År 2018 uppmärksammade Sveriges radio att Säters kommun fått kritik för att inte sköta om kyrkogården ordentligt. De nämndes då i en protestskrift mot vanskötta kyrkogårdar.
Säters fasta paviljong stängde år 1989. I samband med det öppnade en nybyggd rättspsykiatrisk klinik, och vården för psykiskt sjuka patienter fick en ny inriktning. Efter att den fasta paviljongen stängde så har ett flertal privatpersoner tagit sig in i den stängda byggnaden. En del har utfört så kallade “spökjakter”, medan andra varit där och saboterat och vandaliserat byggnaden. Det finns ett flertal klipp på nätet där privatpersoner går igenom byggnadens åtkomliga rum.
Säters fasta paviljong har även fått en del uppmärksamhet i samband med Thomas Quick, eller Sture Bergwall som han numera heter. År 1974 togs han för första gången in på Säters fasta paviljong. Han hade då överfallit en man med kniv, som mot förmodan klarade sig undan med livet i behåll. Innan dess hade Sture Bergwall blivit dömd för fyra övergrepp på bland annat barn. År 1977 blev han utskriven från Säters fasta paviljong, friheten varade ända fram till 1991.
Det finns även fler kända brottslingar som spenderat tid på Säters fasta paviljong. Bland annat “Sveriges farligaste man” Lars-Inge Svartenbrandt och seriemördaren Sigvard Nilsson-Thurneman. Detta skriver bloggen Säters Mentalsjukhus, som drivs på privat initiativ och som samlat en hel del information om allt som rör Säters fasta paviljong.
Sedan stängningen år 1989, har Säters fasta paviljong stått tom och orörd. Den 3:e april i år startade rivningen av byggnaden. En av anledningarna bakom rivningen är på grund av säkerhetsskäl. Det har dock länge varit på tal om att riva byggnaden.
“På grund av oklara ägarförhållanden har byggnaden inte kunnat rivas, men i och med att Säters kommun kunnat ta över ägandeskapet kan byggnaden nu påbörjas”, skrev Säters kommun i ett pressmeddelande den 23:e februari.
– Inom fyra månader ska rivningsprojektet vara klart, uttalade sig Säters kommuns fastighetschef Per-Olov Grundström, i pressmeddelandet.
När SVT Nyheter var på plats vid rivningen, var det många blandade känslor hos de åskådare som samlats utanför. Ännu går det att ta del av dess historia på Mentalvårdsmuseet i Säter. Snart är Säters fasta paviljong ett med marken den står på.
Källor: UR, Populär Historia, Falu Kuriren, SVT nyheter, Satersmentalsjukhus.wordpress.com, Region Dalarna m.fl
Omslagsbild: Skärmdump från Youtube-klipp “Rivningen av fasta paviljongen i Säter”.
