Många vet inte att det var en svensk som skapade Donald Trumps vinnande valspråk. Fred Lundin skapade uttrycket “Make America great again”. Svensken kom till USA som tolvåring med tolv cent på fickan. Han skapade sig ett imperium som nådde hela vägen till Ovala rummet för andra gången.
Republikanerna i Chicagos mäktiga boss Fred Lundin reste sig så hastigt att hans tunga klockkedja skramlade. Ögonen täcktes av ett par tjocka akvarieliknande blå glasögon. Framför honom satt borgmästarkandidaten Bill Thompson. En fet räddhare som fötts med guldsked i mun och utan hjärna.
Du ska säga så här ”We are going to make America Great again”. Sa Fred till Bill. Och stackaren skruvade på sig. Han visste inte att Amerika inte hade varit Great. Men då blev Lundin förbannad, för det spelade ingen roll, det viktiga var vad massan tyckte och populism fungerade alltid.
Bill Thompson var osäker. Lundin som verkade i skuggorna långt bak i partiets innersta rum och styrde över hela den mäktiga miljonstaden var ett geni när det kom till ränksmideri. Borgmästarvalet hade blivit riktigt smutsigt och Demokraterna beskyllde Thompson för att vara fullständigt oduglig och en röst på den karln varnade man alla och envar – det skulle vara en röst mot undergången.
Bill ville verkligen ge svar på tal och berätta för väljarna att han hade stora planer för deras stad. Det tyckte Lundin var en dålig idé, ingen höll reda på allt som politikerna käbblade om. Här skulle det vara enkla och raka budskap. Elda upp olika etniska grupper mot varandra och sedan skrämma slag på folk så att de röstade rätt.
Experterna och tyckarna hade redan räknat ut Bill Thompson och gett Demokraterna makten i Chicago. Ingen trodde att en idiot som skanderade några enkla slagord skulle kunna dupera miljoner med människor och bli vald på så enkla grunder. De fick ångra sig bittert när den där fånen på valnatten ställde sig upp på balkongen och vevade med sina fetlagda händer medan den grå massan ylade som vargar.
Det var sådan han var, denna svenska emigrantpojke som kom till den nya världen 1880. Då var han bara tolv år och en liten duvunge som hoppades på en gyllene framtid med sina föräldrar. Pappa Johan hade varit en drömmare, en man med stora planer. Tyvärr så gick allt åt skogen och fadern dog fattig och knäckt i ett kolförgiftat kök i Chicagos fattigkvarter. Hans son lovade sig själv att aldrig göra samma misstag.
Med ett gammal recept på enbärsdricka som han kryddade upp för att passa en modern storstadsbefolkning startade Fred en massproduktion av en läskedryck som skulle ta Chicago med storm. Juniper Ale var egentligen inte så gott, men folk betalade för spektaklet. Föreställ dig själv den här lismande och manipulativa ynglingen som helt struntade i allt som var heligt. Han klädde sig i en gammal bondkostym med en virkad östgötsk väst och på toppen av sitt halmgula toviga huvud satt en stadig cowboyhatt.
Enbärsdrickan sålde han från sin nybyggarvagn och där bak spelade ett kapell med färgade musiker så det dånade mellan de höga husen. Det blev grunden för hans imperium.
Lundins väg in i politiken skulle serveras på ett silverfart julafton 1893. När en lite halvfull svensk yngling blev ihjälslagen av två irländska poliser. Myndigheterna såg ut att strunta i saken, men Fred åkte runt i alla kyrkor och bland svenskarna i staden, och det var många. För att elda upp massorna och skapa opinion. Till slut när tillräckligt många var förbannade så var politikerna tvungna att göra något, poliserna ställdes inför rätta och dömdes till hårda straff.
Nu var han ett namn och började bygga upp sitt imperium. Fred ställde upp i lokalvalen och vann röster bland dem. Ändå trivdes han inte med att stå i rampljuset, det var bakom kulisserna som den verkliga makten finns och det visste Fred. Sakta men säkert satte han sin plan i verket genom att tillsätta offentliga tjänster med sitt eget folk och de som fick jobb genom Fred blev tacksamma livet ut mot honom.
Ändå ställde han upp i valet till representanthuset för sin delstat Illinois 1908. Fred hade ingen längtan till Washington DC, hans enda syfte var att komma nära William Lorimer, en mäktig politiker från Chicago med ett imponerande nätverk. Han och Lundin delade rum på KFUM-hotellet i staden Lorimer för att försöka dölja sin smutsiga korrupta byk, Lundin av ren snålhet. Annars bodde han hemma hos sin mamma i de svenska fattigkvarteren.
Lundin var smart och skrupelfri, hans manöver var ett skolboksexempel i statsvetenskap och manipulation. Skickligt lyckades han offentliggöra Lorimers smutsiga byk och medan stackaren kastades till vargarna reste Fred hem till Chicago för att slå samman sitt eget imperium med Lorimers.
Han kallade det för Lincolnförbundet, efter den gamle presidenten som kom från Illinois. Nu var han oinskränkt boss i miljonstaden som var på väg att kanske växa om New York. Det var så Lundin kom att tänka på Bill Thompson, en korkad marionett som allmänheten kunde förstå.
För nu var siktet inställt på Vita huset, Bill skulle först bli borgmästare och använda makten som en språngbräda mot presidentposten. På valnatten 1915 när det stod klart att Bill skulle bli borgmästare gick hans gamla vänner fram, dunkade Thompson i ryggen och gratulerade den gamle skojaren. Medan Lundin vördnadsfullt bugade inför borgmästaren inför allas blickar. En skicklig manöver som slog ner en splint mellan hans marionettborgmästare och de gamla vännerna. Medan Lundin fick oinskränkt makt över hans veka sinne.
Nu började den hänsynslösa utplundringen av stadens allmänna medel. Lundin som varit tvungen att begrava sin gamla mor, bestämde sig för att flytta hemifrån och köpte en stor gård utanför Chicago, men varje måndag resten han i hemlighet in till staden för att ge order. Alla visste vem han var och vem det var som bestämde, men knappt någon hade sett svensken. Och skulle någon reporter lyckas knäppa en bild, så var den lika exklusiv som om hela Hollywood kommit på besök.
Lundin tillsatte mer än 30 000 allmänna tjänster med folk som var lojala mot honom. Hans barägare tog ansvar över ångpannor och ingen kunde bygga något i staden utan att den makthungriga svensken fick en bit av kakan. När någon desperat vädjade till Fred att ta ansvar för allmänheten blev svensken rasande och svarade ”Allmänheten, åt helvete med dem, nu är vi framme vid köttgrytorna och ska äta”, den som kom med kritik försvann snabbt som ögat.
Det var ett imperium av sällan skådat slag, som bara fortsatte att växa. Thompson lyckades överleva valet 1919, även om gaspriserna gått upp och det puttrade av motsättningar mellan de olika folkgrupperna i staden och hela statsapparaten var i ruiner. Lundin beordrade honom att vädja till den färgade befolkningen. Det hade ingen amerikansk politiker gjort tidigare och med deras röster satt han kvar vid makten.
Lundin blickade nu ut över stadsgränsen mot den väldiga prärien. Han ville tillsätta en egen guvernör, någon som var lika dum som Thompson och hittade en sådan stolle i den beskedliga Frank Orren Lowden. Det var en skicklig manöver och samtidigt hemsöktes Chicago av blodiga raskravaller och hänsynslösa lynchningar av färgade, ett kaos som Fred Lundin struntade i. Han ville bara ha mer makt.
Nu styrde han hela Illinois, varenda val och tillsättningar kontrollerades av Lundin. Och skulle han riskera att förlora en omröstning så Fred bara till att vallokalen flyttades natten innan, så bara rätt väljare hittade dit.
Han hade också hittat en perfekt presidentkandidat till valet 1920. Warren Harding, en mäktig tidningsmagnat från Ohio som ryktades vara både slavättling och medlem i Ku Klux Klan. Inför valet skulle Republikanernas partikonvent hålls i Chicago. Det var ett enormt bifall från Washington mot att Lundins makt nu höll på att ta över hela landet. Väl vid konventet såg svensken till att föra fram Harding genom omröstningarna, knipa åt tumskruvarna mot elektorerna och sedan hela vägen till presidentposten.
Harding var så klart tacksam och lät Lundin tillsätta flera viktiga poster i huvudstaden och allt såg ut att gå hans väg genom livet. Om det inte var för att en del ärliga politiker faktiskt hade tröttnat på den korrupta enbärsförsäljaren från Östergötland.
Republikaner och Demokrater samlade sig i en gemensam aktion mot att störta Fred Lundin. De visste att han förskingrat massor av de allmänna medlen och tänkte ställa honom inför rätta. Då flydde Fred till Havanna, gömde sig ett tag. Och kom tillbaka stark inför rättegången där han självsäkert i sin bäverskinnsmössa och fotsida japanska päls med den glittrande blå glasögonen vädjade till sina landsmän och lovade att han aldrig tagit något för egen del.
Inte gick det att döma en sådan man, dessutom hade Lundin varit smart nog att aldrig underteckna ett enda dokument. Alla order var muntliga. Han frikändes, men makten var bruten och nu dök Al Capone upp på scenen och lovade Thompson sitt stöd. Al Capone tog skickligt över hela Lundins maktbas och vanstyret av den stora staden fortsatte genom hela Förbudstiden. Medan Lundin drog sig undan till Kalifornien, där han dog 1947. Ändå var han hela livet skriven i Chicago, för att kunna rösta i hemstaden. Han kunde aldrig hålla fingrarna borta från politiken.
LÄS MER:
Andreas Jemn är journalist och författare.
