För 600 miljoner år sedan såg våra förfäder ut som något hämtat ur en antik myt. Ny forskning från Lunds universitet visar att ryggradsdjurens gemensamma urfader var en liten, maskliknande cyklop. Resterna av det där enda ögat bär du fortfarande med dig inuti din hjärna.
Det är en studie som rör om ordentligt i den evolutionära grytan. Genom att analysera ljuskänsliga celler hos en mängd olika djurgrupper har forskare vid Lunds universitet lyckats spåra våra ögons ursprung till en oväntad källa, meddelar Forskning.se.
– Resultaten är en överraskning. De vänder upp och ner på vår förståelse av ögats och hjärnans evolution, säger Dan-E Nilsson, professor emeritus i sinnesbiologi vid Lunds universitet, i ett pressmeddelande.
Historien om våra ögon är inte en spikrak linje. För närmare 600 miljoner år sedan levde en liten maskliknande organism som filtrerade plankton i haven. Tidigare i dess släktträd hade den haft parvisa ögon, men en alltmer stillasittande livsstil gjorde att dessa förlorades.
– Vi vet inte om de där dubbla ögonen i just vår gren av släktträdet bara var ljuskänsliga celler eller enkla bildseende ögon. Vi vet bara att organismen sedan blev av med dessa, säger Dan-E Nilsson.
Kvar blev bara en grupp celler mitt på huvudet – ett primitivt “hjässöga” som hjälpte varelsen att skilja på natt och dag. Men när livet i haven blev mer aktivt igen och behovet av att simma ökade, tvingades evolutionen att improvisera. Ur delar av detta enda hjässöga utvecklades de bildseende ögonpar vi har idag.
Varför vi skiljer oss från insekter
Denna upptäckt förklarar också ett av biologins största mysterier: varför våra ögon är uppbyggda så annorlunda jämfört med exempelvis bläckfiskar eller bin.
– Äntligen förstår vi varför ryggradsdjurens ögon skiljer sig så radikalt från ögon hos alla andra djurgrupper, exempelvis insekter och bläckfiskar. Våra ögons film, alltså näthinnan, utvecklades ur hjärnan, medan insekters och bläckfiskars ögon har sitt ursprung i huden på huvudets sidor, säger Dan-E Nilsson.
Ögat som flyttade in i hjärnan
Det ursprungliga cyklopögat försvann inte helt. Istället drog det sig inåt och blev det vi idag kallar för tallkottkörteln. Det är det organ som än idag styr vår dygnsrytm genom att producera melatonin.
– Det är svindlande att vår tallkottkörtels förmåga att reglera vår sömn efter ljuset härstammar från en avlägsen förfaders cyklopiska hjässöga för 600 miljoner år sedan, säger Dan-E Nilsson.
Leon Jämtin är en erfaren journalist och redaktör med en examen inom Digital Medieproduktion vid Umeå Universitet. Han har en bred professionell bakgrund mellan finansjournalistik och underhållningsbranschen med av teknisk mediekompetens och redaktionell skärpa.
