Ett vetenskapligt mysterium runt curling gäckar fysikerna under OS. Bakom curlingens eleganta svepningar döljer sig en gåta som forskare har försökt lösa i över hundra år. Trots att sporten har anor från 1500-talet, vet vi fortfarande inte säkert varför stenarna rör sig som de gör.
Under pågående Vinter-OS är curling en av de mest sedda och diskuterade sporterna. Syskonen Vranå gick rakt genom rutan i Sverige när de blev guldhjältar. Men medan coacher och spelare är överens om taktiken, finns det oförklarade fysiska mysterier runt curlingstenarna, avslöjar BBC. Frågan som gäckar experterna är enkel men paradoxal: Varför ”curlar” stenen åt det håll den gör?
Fysiken som går emot logiken
Om du tar ett uppochnedvänt glas på en matta och ger det en rotation medsols samtidigt som du skjuter det framåt, kommer glaset att dra sig åt vänster. En curlingsten gör precis tvärtom. Om spelaren sätter spinn på stenen medsols, kommer den att vika av åt höger mot slutet av sin bana.
– Det har gått över 100 år sedan forskare började försöka förstå detta, men mekanismerna bakom stenens rörelse förblir olösta”, säger Jennifer Vail, specialist på tribologi (läran om friktion och smörjning), till BBC.
Isen är inte vad du tror
En del av hemligheten ligger i underlaget. Till skillnad från en hockeyrink är curlingisen knottrig. Man sprutar små vattendroppar över ytan som fryser till små kullar. Utan dessa skulle friktionen vara så hög att stenen aldrig nådde fram till boet. När stenen, som är gjord av unik granit från Skottland eller Wales, glider över isen skapas en extremt tunn film av vatten. Forskning från 2024 visar att stenen genomgår tre faser:
- Vattenplaning: Vid hög fart glider stenen rakt fram på en film av smältvatten.
- Friktion: När stenen saktar ner minskar vattnet och stenen börjar nöta mot isen – det är här den börjar vika av.
- Torrfriktion: Precis innan den stannar försvinner vattnet helt och stenen bromsas till stopp.
En av de senaste teorierna kommer från den japanska fysikern Jiro Murata vid Rikkyo University. Han filmade stenarnas rörelse med extrem precision. Han menar att stenen fungerar som en pendel.
– Det är inte själva rotationen som knuffar stenen åt sidan. Istället skapar spinnet en skillnad i friktion, och den friktionen fungerar som en svängpunkt, förklarar Murata för BBC.
Sopningen är en vetenskap för sig. Denär till för att kontrollera stenen, men även här tvistar de lärde. Genom experiment med studenter bekräftade Murata nyligen att sopning på utsidan av kurvan förstärker svängen. Genom att skapa mer smältvatten där minskar man friktionen på utsidan, vilket gör att insidan får relativt sett mer grepp och stenen svänger skarpare – precis som stolpeffekten ovan. Så nästa gång du ser en OS-match i curling, kom ihåg att du betraktar ett fenomen som fysikens främsta hjärnor fortfarande inte helt kan förklara.
Rutinerad journalist som skriver om bostad och ekonomi. Nås på [email protected]
