Idag ekar det stora bergrummet tomt i centrala Stockholm.
Men här stod i många år Sveriges första kärnreaktor, 25 meter under Kungliga Tekniska högskolan, KTH.
– Många kanske reagerar på att man placerade en kärnreaktor mitt inne i stan, men man visste inte lika mycket då, säger Marcus Ahlin som har besökt de historiska lokalerna.
Ett gigantiskt bergrum har stått övergivet under Kungliga Tekniska Högskolan i drygt 50 år. En nästan påtagligt respektingivande energi finns kvar i lokalerna en bit nere i underjorden: här byggdes Sveriges första kärnreaktor, med namnet R1.
Bara en diskret dörr med en skylt ”R1” avslöjar var man ska gå in för att besöka besöka lokalen och man kan nog säga att atomenergi-programmet idag är bortglömt av de flesta.
Men 1947 var kärnkraft något väldigt spännande – och ansågs t o m nödvändigt för att skydda Sveriges neutralitet.
Andra världskriget var precis slut och den svenska regeringen ville använda våra uranfyndigheter för att skapa egna, svensktillverkade kärnvapen och för att kunna ha egen el för att driva den tunga basindustrin som gick på högvarv.
– Den svenska neutraliteten byggde på att vi själva skulle producera allt, från livsmedel till bilar – och egna vapen, säger Marcus Ahlin som driver en Youtube-kanal, Stockholmshjärta och visar upp det enorma bergrummet.
– Så det tvingade in oss i att skaffa ett program för framtagande av svenska kärnvapen. Och på KTH fanns ju ingenjörerna och forskarna som kunde ta oss in i atomåldern.
Så varför inte bygga en reaktor där forskarna arbetade? tänkte de ansvariga på AB Atomenergi. Idag skulle förstås en sån idé vara otänkbar.
– Många kanske reagerar på att man placerade en kärnreaktor mitt inne i stan, men man visste inte lika mycket då, säger Marcus Ahlin.
Det tog fyra år att göra klart projektet. 1950 började man spränga sig 25 meter ner i berget och sen tog det ytterligare två år att bygga själva reaktorn, som var fem meter hög och åttakantig med små luckor på sidorna där forskarna kunde sticka in olika prover.
När tungvattenreaktorn sattes i drift 1954 skrevs kärnkrafthistoria i Sverige. Vilken bedrift för ett litet land som Sverige att kunna bygga en reaktor på den tiden.
– Sverige inte hade tillgång till anrikat uran på 50-talet. Men i Sverige fanns (och finns) mycket naturligt uran, som en tungvattenreaktor kan köras på, berättar Marcus Ahlin.
Den 6 juni 1970 stängdes reaktorn ner och bränslet på omkring 4,8 ton lades sedan i en vattenbassäng i Studsvik. Där låg det fram till 2007 när det sen skickades det till Storbritannien för att omvandlats till nytt bränsle.
Fakta: Starten för svensk kärnkraft
1947 fick halvstatliga bolaget AB Atomenergi i uppdrag att bygga R1 av atomkommittén. Kommittén upprättades i Sverige 1945, efter andra världskriget. Den sattes i drift 1954 och stängdes ner 1970.
I slutet av 50-talet byggdes ytterligare två forskningsreaktorer i Studsvik utanför Nyköping och fick namnen R2 och R0.
Några år senare byggdes den första kommersiella reaktorn i Ågesta i Huddinge, som fick namnet R3.
Tanken från början var att den skulle producera plutonium till de planerade svenska kärnvapnet. I stället producerade den främst fjärrvärme till Farsta i södra Stockholm, men även en del elenergi som matades ut i elnätet. Reaktorn var i drift mellan 1961 till 1974.
Reaktorn var en del av ”den svenska linjen”: vi skulle använda våra uranfyndigheter att göra vapen och kärnkraftverk för att vara självförsörjande och oberoende av andra länder.
I samma veva som R3 byggdes togs beslut om att bygga en reaktor även i Norrköping, R4. Den var i drift 1968 till 1970.
Källa: Kungliga Tekniska högskolan
