Sveriges mest hemsökta hus har en lång historia av kusliga händelser bakom sig. Allt ska ha tagit sin början med att ett spädbarn dödades. Efter att flera präster vittnat om spökerier och paranormal blev det sensation.
– Jag trodde först att jag omedvetet gungat för långt framåt och satte mig i stolen igen, men samma sak upprepades. Ett plötsligt ryck – och så låg jag på golvet igen, berättade prästen Erik Lindgren om en gungstol som blev rikskänd i Hylands Hörna.
Nu kommer besökare från hela världen till Borgvattnets Prästgård för att undersöka de paranormala händelserna.
Prästgården i Borgvattnet byggdes 1876 och har en lång historia av kusliga händelser som har inträffat på platsen. Den lilla byn Borgsvattnet ligger i Jämtland, cirka 10 mil nordost från Östersund, och har idag cirka 70 fasta invånare.
Den första läskiga händelsen som inträffade på gården var år 1927, när prästen Nils Hedlund vittnade om hur hans tvätt slets av från torklinan. Många spekulerar kring att det kan ha varit Nils avlidne mor, Märta, som låg bakom aktiviteten. Märta dog redan som 34-åring under en förlossning som ägde rum i Gula rummet på prästgården. Eftersom marken var för hård beslutade man sig för att förvara kroppen i huset istället för att begrava den. Märtas make, alltså Nils far, kunde inte förmå sig att skiljas från sin älskade och därför fick hon förvaras i huset långt efter sin död.
Läs mer: Svenska fängelset säljs – med 32 isoleringsceller
Ett par år senare, 1930, beskrev prästen Rudolf Tängdén hur han hade sett en grå dam i Stora Salen. Åren gick och det dröjde fram tills 1936 då prästen Otto Lindgren hade sett fotsteg och dörrar som öppnades på gården – trots att han var där alldeles själv.
Spökerierna fortsatte och blev mer skrämmande år efter år. Men trots alla uppseendeväckande händelser valde både prästerna och den Svenska kyrkan att tiga och tysta ned allt prat om spökerierna inför allmänheten.
Sedan bröts isen och sanningen kom ut tack vare en journalist på Länstidningen Östersund. Året var 1947 och under en sammankonst med Jämtland läns hushållningssällskap fick journalisten nys om att det spökade på prästgården. Journalisten kontaktade prästen Erik Lindgren som ställde upp på en intervju om sina upplevelser på gården. Det var riktigt sensationellt att en präst talade öppet om de märkliga händelserna – något som många inte kunde låta bli att höja på ögonbrynen åt.
Läs mer: Torp till vrakpris – med egen fiskdamm
Framförallt var det själva ordvalet ”spöken” som förbryllade folket. På den tiden var ”själar” och ”andar” mer accepterat att prata om. Prästens uppgifter bekräftades senare av biskopen Torsten Bohlin. Efter flera års spökerier beordrades en vetenskaplig undersökning av huset och det var så prästgården fick namnet ”Sveriges mest hemsökta hus”.
Intresset för den spöklika gården spred sig som en löpeld över flera delar av världen, både i Europa och USA. Flera svenska tidningar publicerade omfattande reportage där det vittnades om fotsteg, osynliga skepnader och märkliga ljus som både tändes och släcktes.
När Prästen Erik Lindgren precis hade flyttat in på prästgården vittnade han om ljud som lät som att någon släpande tunga föremål över golvet, trots att han varken hade möbler i bostaden och att övervåningen var tom.
”– Strax jag kom hit hörde jag en kväll, hur tunga möbler eller lådor släpades omkring uppe i övre hallen – där det emellertid inte fanns vare sig möbler eller lådor och inte heller någon levande människa. Ändå hörde jag ljuden absolut tydligt. Vidare har jag hört steg däruppe, fast jag vet, att ingen människa varit där vid dessa tillfällen.”
Utdrag ur ÖP (Östersunds-Posten) 4/12 1947
Efter den obehagliga händelsen eskalerade kusligheterna. Redan dagen efter kunde prästen höra fotsteg och stampande på bron ute på gården. När han väl gick till dörren för att öppna den var det alldeles tomt utanför. Prästen kände sig också ofta iakttagen och upplevde att någon satt bredvid honom.
Läs mer: Svenska pärlan – nu säljs huset i unikt 1800-talsskick
Erik Lindgren började att mycket detaljrikt dokumentera alla konstiga händelser på gården. En gång satt han och läste en bok när någon eller något ryckte i hans gungstol så att han ramlade och föll ned på golvet. Erik gav sig inte och satte sig i gungstolen igen – men då upprepades samma rörelse. Den här gången kämpade han för att kunna sitta kvar i stolen och bemöttes då av en obehaglig kraft bakifrån som passerade igenom honom. Det slutade med att underbenen började darra våldsamt, Erik förlorade kontrollen och hamnade på golvet återigen.
”– Jag trodde först att jag omedvetet gungat för långt framåt och satte mig i stolen igen, men samma sak upprepades. Ett plötsligt ryck – och så låg jag på golvet igen.”
ÖP (Östersunds-Posten) 4/12 1947
Till slut blev alla spökerier så naturliga i hans vardag att Erik Lindgren inte längre skrev ned alla händelser som han råkade ut för. Gungstolen fick omåttligt mycket uppmärksamhet och i SVT’s populära underhållningsprogram ”Hylands hörna” under 1963 kunde man få se skymten av stolen. Där provsatt bland annat Sickan Karlsson och Simon Brehm den spökande gungstolen under sändningstid. Sedan köpte Povel Ramel den, men 1981 köptes stolen tillbaka till Prästgården igen.
Publiciteten i media gjorde så att fler präster och andra gäster som hade varit på gården vågade träda fram och berätta om sina upplevelser. Bland annat vittnade stiftsekreteraren Inga Flodin om en händelse som inträffade i det rum som idag kallas för ”Gråterskornas Rum”.
Inga Flodin var på besök på gården under en tjänsteresa. Hon vaknade mitt i natten av att hon kände sig iakttagen och fick syn på tre gestalter som satt i en soffa och stirrade på henne. När hon tände lampan visade det sig vara tre sorgsna damer som satt i soffan. För att försäkra sig om att hon var vaken och inte drömde nöp Inga sig själv i armen. Och mycket riktigt, när hon återigen tände lampan så satt de gråtande damerna kvar.
Läs mer: Billigast i Sverige nu: Stora villan med sjöutsikt
Inga Flodin hade noggrant observerat damernas kläder. De hade alla tre olika färger på sig – en var svartklädd, den andra hade en lilafärgad klänning och den tredje bar gråa kläder. Den gråklädda kvinnan såg mycket sorgsen ut och hade röda ringar runt ögonen. 11 år tidigare hade prästen Rudolf Tängdén sett den gråklädda damen i Stora salen.
Vidare vittnar Inga om hur hon hade sett hur två av kvinnorna satt med händerna i knät medan den tredje satt och stickade. Hon kände sig aldrig hotad eller rädd i kvinnornas närvaro, men hon kände sig konfunderad kring varför det hände. Det dröjde länge innan Inga Flodin kände sig bekväm med att avslöja att hon kände till spökerierna på gården. Men efter all publicitet valde hon att skriva ett brev till Erik Lindgren där hon intygade sina upplevelser.
I nästan varje rum på den gamla prästgården ryktas det om att det spökar. I det Blå rummet har en liten pojke setts gråta och i det Rosa rummet finns det folk som har folk hört spädbarnsgråt. Många tror att det är en piga med sitt spädbarn som fortfarande och finns kvar och spökar på prästgården. Under 1800-talet var det oacceptabelt att en ogift ung piga blev gravid.
Det tisslade och tasslades om att det var gårdens präst som var pappa till barnet vilket gjorde det hela ett snäpp värre – och ännu mer förbjudet. Pigan sägs ha blivit inlåst i hushållet tills barnet föddes. Därefter ska spädbarnet ha dödats och begravts på husets norra kortsida precis utanför det Rosa rummet. Både gamla ägare och övernattningsgäster har vittnat om spädbarnsgråt, skrik och sett barngestalter i rummet sedan dess.
Sedan 2018 har den kusliga prästgården ägts av LaxTon Ghost Sweden, som är ett svenskt paranormalt utredningsteam som genom teknisk utrustning dokumenterar påstådd paranormal aktivitet. Prästgården används numera som ett vandrarhem med sommarkafé, guidade turer och spökvandring. Mer om det kan du läsa här.
Läs mer:
- Tesla sämst i test: Flest fel av 111 bilar
- JUST NU: Peter Carlsson lämnar Northvolt
- Trenden dog ut – svensk restaurangkedja i konkurs
- Northvolts miljardskulder – här är de största långivarna
- Ljög vid bolåneansökan – döms för grovt bedrägeri
