Magdalena Andersson lämnar tillbaka sonderingsuppdraget. Vänsterpartiet hjälper Moderaternas Andreas Norlén att bli talman. Och samtidigt säger V att Magdalena Andersson är den enda statsminister de tänker stödja. Det låter motsägelsefullt. Det är det också. Paradoxen kan utlösa nyval.
ANALYS. Svensk politik har hamnat i ett märkligt och extremt ovanligt läge. Mandatläget kan tyckas enkelt. Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Centerpartiet och Miljöpartiet har tillsammans 176 mandat. M, SD, KD och L har 173. Tre mandats övervikt borde kunna räcka. Men i svensk politik är 176 mandat värdelösa om de 176 inte kan komma överens. Och nu verkar vägen till en överenskommelse svårare än någonsin.
Att Vänsterpartiet väljer att stödja Moderaternas Andreas Norlén som talman är ett märkligt ställningstagande som bryter mot den parlamentariska traditionen. Samtidigt kräver de att få sitta i en S-ledd regering. Men det grundläggande hindret fanns redan innan Vänsterpartiet bestämde sig för att stödja Andreas Norlén. Vänsterpartiet kräver att få ingå i en regering för att stödja den.
Centerpartiet har samtidigt dragit en röd linje mot att sitta i regering tillsammans med Vänsterpartiet. V-ledaren Nooshi Dadgostar har sagt att partiet är berett att hålla fast vid sitt krav hela vägen, även om regeringsbildningen skulle misslyckas. Det är den ekvationen Magdalena Andersson har försökt lösa.
Nu lämnar hon tillbaka sonderingsuppdraget. Och frågan verkar svårare än någonsin att lösa efter Vänsterpartiets nya drag.
– Jag kan konstatera att det nu inte finns möjlighet att bilda regering, sade hon på måndagsmorgonen.
Det är ett mycket tydligt besked. Men det betyder inte nödvändigtvis att Magdalena Andersson är borta ur regeringsbildningen för gott. Hon betonade själv att bedömningen gäller ”i nuläget” och att utvecklingen de kommande veckorna återstår att se.
Socialdemokraterna ville byta ut Andreas Norlén och få en talman från det största partiet. Vänsterpariet gör tvärtom. Partiet tänker tillsammans med M, SD, KD och L rösta fram moderaten Andreas Norlén. Vänsterpartiets förklaring är att Norlén har erfarenhet, kan uppträda objektivt och kan skapa stabilitet under en regeringsbildning som riskerar att ta lång tid. V understryker dessutom att stödet gäller Norlén som person, inte Moderaterna som parti. Men det politiska budskapet blir ändå svårt att missa och vifta bort. V visar Socialdemokraterna att deras 30 mandat inte kan tas för givna.
Magdalena Anderssons svar på måndagsmorgonen är därför också politiskt intressant. Hon nöjer sig inte med att konstatera att sonderingen misslyckats. Hon vänder V:s agerande mot Vänsterpartiet självt. Andersson beskriver stödet till Norlén som en ”ny konstellation” och säger att V och M – eller något av de andra Tidöpartierna – nu rimligen kan få försöka bilda regering.
Vänsterpartiets stöd till Andreas Norlén gör inte i sig en S-ledd regering matematiskt omöjlig. Talmansvalet och statsministeromröstningen är två olika saker. V kan rösta på Andreas Norlén som talman på måndagen och därefter rösta på Magdalena Andersson som statsminister. Det är också precis vad V säger att partiet avser att göra.
Så vad händer nu? Efter en dryg veckas sondering hade de fyra partierna fortfarande inte ens lyckats samla sig till ett gemensamt möte, enligt Vänsterpartiets egen beskrivning. Det är kanske den mest talande uppgiften av alla. Någon måste backa från sina ”röda linjer”. Endera måste Vänsterpartiet släppa sitt krav på att sitta i regeringen. Eller så måste Centerpartiet acceptera ministrar från Vänsterpartiet. En sista utväg är en ny regeringskonstellation i mitten med KD och L. Annars är risken stor att Sverige får ett nyval.
Rutinerad journalist som skriver om bostad och ekonomi. Nås på [email protected]
