En osynlig risk har avslöjats i avloppssystemen på tio stora svenska sjukhus. Antibiotika som lämnar patienternas kroppar kan där gynna bakterier som är motståndskraftiga mot livsviktiga läkemedel. Nu har svenska forskare för första gången på länge kunnat visa vad som faktiskt händer inne i avloppsrören.
– Studien har genomförts vid 10 svenska sjukhus, säger Joakim Larsson, professor i miljöfarmakologi vid Göteborgs universitet.
Varje dag räddar antibiotika livet på människor som drabbats av svåra infektioner. Läkemedlen används vid allt från lunginflammation och urinvägsinfektioner till blodförgiftning och komplicerade operationer. Men när antibiotikan har gjort sitt jobb i kroppen försvinner inte alla läkemedelsrester. En del lämnar kroppen genom urin och avföring och hamnar i avloppssystemet.
Där kan de få en effekt som forskare länge har oroat sig för. Antibiotikarester kan gynna bakterier som utvecklat motståndskraft mot läkemedlen, samtidigt som känsligare bakterier får svårare att överleva. Nu har forskare vid Göteborgs universitet undersökt vad som faktiskt händer i avloppssystemen på tio svenska sjukhus. Resultaten, som publicerats i den vetenskapliga tidskriften Nature Communications, visar att avloppsvatten från samtliga tio sjukhus kunde gynna antibiotikaresistenta bakterier.
Det är en upptäckt som forskarna beskriver som ovanligt betydelsefull.
– Studien har genomförts vid 10 svenska sjukhus och är det första direkta fältbeviset på över 25 år för en effekt i miljön av läkemedel efter mänsklig användning, säger Joakim Larsson, professor i miljöfarmakologi vid Göteborgs universitet, i ett pressmeddelande.
Här hittades den dolda risken
Undersökningen omfattade sjukhus i åtta svenska städer. Forskarna samlade in avloppsvatten och undersökte både hur bakterier reagerade på vattnet och vilka bakterier som fanns i avloppssystemens beläggningar. De tio sjukhusen var:
- Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg
- Östra sjukhuset i Göteborg
- Mölndals sjukhus
- Södra Älvsborgs sjukhus i Borås
- Norra Älvsborgs Länssjukhus, NÄL, i Trollhättan
- Skaraborgs Sjukhus i Skövde
- Kungälvs sjukhus
- Akademiska sjukhuset i Uppsala
- Södersjukhuset i Stockholm
- Karolinska Universitetssjukhuset Huddinge
På samtliga sjukhus visade avloppsvattnet en förmåga att gynna bakterier med resistens mot vissa antibiotika. Det anmärkningsvärda är att forskarna inte kunde påvisa motsvarande effekt i de avloppsvattenprover som undersöktes från kommunala reningsverk.
Resultatet tyder på att sjukhusens egna avloppssystem kan vara särskilt viktiga miljöer där antibiotikaresistenta bakterier får en fördel. Det betyder däremot inte att patienter på de tio sjukhusen har blivit smittade genom avloppen. Studien handlar om vad som händer med bakterier i avloppsmiljön, inte om konstaterad smittspridning till patienter.
Bakterierna kan få ett övertag
För att förstå upptäckten behöver man veta hur antibiotikaresistens fungerar. Antibiotika är läkemedel som dödar bakterier eller hämmar deras tillväxt. Men alla bakterier är inte lika känsliga. Vissa har genetiska egenskaper som gör att de kan stå emot behandlingen.
När antibiotika finns i en miljö kan de känsliga bakterierna hämmas, medan de resistenta klarar sig bättre. Då ökar andelen resistenta bakterier. Det kallas resistensselektion.
Det behöver inte betyda att läkemedlet just då skapar en helt ny resistensmutation. Det kan också handla om att bakterier som redan är resistenta får bättre möjligheter att föröka sig än andra. I sjukhusavlopp finns en särskild kombination av förhållanden. Där hamnar läkemedelsrester från många patienter, och bakterier kan växa i beläggningar på insidan av rören.
Dessa beläggningar kallas biofilmer. De består av samhällen av mikroorganismer som sitter fast på en yta och omges av ett skyddande material. För bakterierna kan biofilmen bli en miljö där de lever nära varandra under lång tid.
Forskarna kunde visa att resistenta E. coli-bakterier anrikades när bakterier från sjukhusens avloppsvatten etablerade sig i sådana biofilmer. Det innebär att andelen resistenta bakterier ökade jämfört med de känsligare bakterierna. Någon motsvarande anrikning kunde forskarna inte påvisa vid de undersökta kommunala anläggningarna.
Pekar ut två vanliga antibiotika
En av studiens viktigaste upptäckter är att forskarna inte bara kunde visa att resistenta bakterier gynnades. De kunde också identifiera vilka läkemedel som framför allt låg bakom effekten. Två antibiotika pekades särskilt ut: ciprofloxacin och cefotaxim. Ciprofloxacin tillhör gruppen fluorokinoloner och används bland annat mot vissa urinvägsinfektioner och andra bakterieinfektioner.
Cefotaxim tillhör cefalosporinerna, en grupp antibiotika som är besläktad med penicilliner. Läkemedlet ges som injektion och används huvudsakligen inom sjukvården, bland annat vid allvarliga infektioner. Forskarna genomförde försök där de förändrade bakteriers resistensegenskaper för att undersöka vilka läkemedelsgrupper som påverkade deras möjlighet att växa i sjukhusavloppsvatten.
När känsliga E. coli-bakterier fick gener som gav motståndskraft mot fluorokinoloner och vissa betalaktamantibiotika kunde de växa i vatten där de annars hämmades. Forskarna kombinerade dessa experiment med kemiska analyser av antibiotikahalterna och undersökningar av bakteriernas reaktioner.
Resultaten pekade särskilt tydligt på ciprofloxacin, med ett bidrag från bland annat cefotaxim. Det betyder inte att dessa läkemedel bör undvikas när patienter behöver dem. Antibiotikabehandling är ofta helt avgörande och ska väljas utifrån den enskilda patientens medicinska behov.
Men kunskapen om vilka ämnen som driver utvecklingen i avloppssystemen kan göra det möjligt att angripa problemet på ett mer träffsäkert sätt.
Forskarna såg effekten direkt i rören
Tidigare forskning om läkemedelsrester i miljön har ofta byggt på laboratorieförsök. Då har forskare tillsatt olika ämnen i vatten för att undersöka vilka effekter de kan få. Sådana experiment kan visa vad som skulle kunna hända under vissa förhållanden. Men de bevisar inte alltid att samma process faktiskt sker ute i verkligheten.
Det är här den nya svenska studien skiljer sig från mycket tidigare forskning. Forskarna undersökte inte bara avloppsvattnets förmåga att gynna resistenta bakterier i kontrollerade försök. De studerade också bakterier i biofilmer som bildats inne i de verkliga avloppssystemen.
Dessutom använde de genetiska analyser för att kartlägga förekomsten av resistensgener. Tillsammans gav metoderna flera oberoende belägg för att sjukhusens avloppsmiljöer gynnar antibiotikaresistens. Resultaten visar därmed mer än att antibiotikarester kan vara ett problem under laboratorieförhållanden. De ger också stöd för att processen förekommer i faktiska sjukhusavlopp.
Det är en viktig skillnad, eftersom åtgärder mot miljöproblem behöver bygga på kunskap om var riskerna uppstår.
Kan vara ett globalt problem
Studien genomfördes i Sverige, men forskarna bedömer att resultaten kan vara relevanta även internationellt. Sverige hör till de länder som har en relativt låg total antibiotikaanvändning. Det beror bland annat på ett långvarigt arbete för att minska onödig förskrivning.
Men på sjukhusen ser situationen annorlunda ut. Där vårdas många svårt sjuka människor som behöver antibiotika, ibland i höga doser och under längre tid. Antibiotikaanvändningen inom svensk sjukhusvård är därför mer jämförbar med den i andra europeiska länder än vad den totala användningen är.
– Resultaten talar för att liknande resistensselektion sker i avloppssystemen vid de flesta sjukhus världen över. I Sverige används förhållandevis lite antibiotika, men just på sjukhusen är antibiotikaanvändningen jämförbar med många andra länder, förklarar Joakim Larsson.
Forskarna understryker att resultaten inte betyder att alla världens sjukhus har undersökts. Men eftersom samma läkemedel används internationellt finns det skäl att misstänka att liknande processer förekommer på fler platser. Om det stämmer kan avloppssystemen vara en hittills underskattad del av den globala kampen mot antibiotikaresistens.
Varför är resistenta bakterier så farliga?
Antibiotikaresistens betraktas som ett av de stora hoten mot modern sjukvård. När bakterier blir motståndskraftiga mot vanliga antibiotika kan infektioner bli betydligt svårare att behandla. Läkare kan behöva använda andra läkemedel som är dyrare, har fler biverkningar eller är mindre effektiva.
I värsta fall finns bara ett fåtal behandlingsalternativ kvar. Problemet påverkar inte enbart människor med bakterieinfektioner. Modern sjukvård är på många sätt beroende av fungerande antibiotika. Vid exempelvis organtransplantationer, cancerbehandlingar och större operationer kan infektioner få mycket allvarliga följder. Antibiotika används därför både för att behandla infektioner och, i vissa situationer, för att förebygga dem.
När antibiotikaresistensen ökar riskerar sådana behandlingar att bli mer komplicerade. Resistenta bakterier kan dessutom spridas mellan människor, djur och miljöer. Vissa bakterier kan även föra vidare resistensgener till andra bakterier.
Det gör att resistens inte är ett problem som enbart kan hanteras på sjukhusens vårdavdelningar. Även vad som händer utanför patientrummen kan ha betydelse på längre sikt. Den nya studien visar en möjlig miljö där resistenta bakterier kan få ett övertag. Däremot har forskarna inte visat att bakterier från de undersökta avloppen orsakat en viss infektion hos människor.
Vill stoppa problemet redan på sjukhusen
Resultaten öppnar för en ny strategi i kampen mot antibiotikaresistens. I dag leds avloppsvatten från sjukhus normalt vidare till kommunala avloppssystem och reningsverk. Där kan olika reningsprocesser minska mängden föroreningar innan det behandlade vattnet släpps ut.
Men om resistenta bakterier redan har gynnats inne i sjukhusets avloppsrör kan det vara för sent att förhindra just den processen när vattnet når reningsverket. Rening längre nedströms kan fortfarande vara viktig för att begränsa spridningen av antibiotikarester och bakterier. Den kan däremot inte göra den tidigare resistensselektionen ogjord.
Därför vill forskarna undersöka möjligheten att angripa problemet närmare källan.
– Att veta i vilka miljöer resistenta bakterier gynnas och var de inte gör det är helt avgörande för hur man skall fördela resurser och insatser för att begränsa risker för resistensutveckling, säger Joakim Larsson.
En möjlig lösning är särskilda reningsmetoder i sjukhusens egna avloppssystem. Forskargruppen arbetar nu med att utveckla en metod som ska göra ciprofloxacin otillgängligt för bakterierna i avloppsvattnet. Tanken är att minska läkemedlets möjlighet att gynna resistenta bakterier utan att behöva ändra de medicinskt motiverade behandlingarna.
Det återstår dock att visa hur en sådan lösning fungerar i praktisk drift, vad den skulle kosta och hur stor effekt den kan få.
Kan förändra hur sjukhus byggs
Om framtida forskning visar att riktad rening är effektiv kan resultaten också få betydelse för hur sjukhusens avloppssystem utformas och underhålls. I stället för att enbart fokusera på slutreningen kan särskilda åtgärder sättas in närmare de platser där höga halter av antibiotika förekommer.
Det skulle kunna bli aktuellt vid ombyggnader eller när nya sjukhus planeras. Samtidigt krävs mer forskning innan det går att avgöra vilka tekniska lösningar som ger störst nytta. De kommunala reningsverken ska inte heller betraktas som helt fria från resistenta bakterier. Den nya studien visar att forskarna inte kunde påvisa samma resistensgynnande effekt där med de metoder som användes.
Det är inte samma sak som att bakterier med antibiotikaresistens saknas i kommunala avloppssystem. Det är också viktigt att skilja mellan antibiotikaresistens i miljön och en direkt fara för enskilda patienter. Studien har inte undersökt om patienter smittats genom avloppen, och det finns inget i resultaten som visar att dricksvattnet vid de berörda sjukhusen är förorenat.
Ett nytt sätt att bekämpa antibiotikaresistens
För forskarna är den stora framgången att de nu bättre kan förstå var resistenta bakterier får konkurrensfördelar och vilka läkemedel som driver processen. Det gör det möjligt att utveckla åtgärder som är mer riktade än tidigare.
Samtidigt visar studien hur ett läkemedel kan ha två helt olika sidor. För patienten kan antibiotikan vara livräddande. Men resterna som lämnar kroppen kan under vissa förhållanden påverka bakterier i miljön på ett oönskat sätt. Det innebär inte att sjukvården ska använda mindre antibiotika när behandling verkligen behövs.
Tvärtom betonar forskarna att medicinska behov alltid måste komma först. Utmaningen är att samtidigt minska de miljöeffekter som kan bidra till framtida resistensproblem. För första gången har forskarna nu kunnat visa att avloppsvatten från samtliga tio undersökta svenska sjukhus gynnade resistenta bakterier.
Fakta: Därför är upptäckten viktig
Vad har forskarna hittat? Avloppsvatten från tio svenska sjukhus gynnade antibiotikaresistenta E. coli-bakterier i experiment. Studier av biofilmer i sjukhusens avloppssystem gav också direkta belägg för resistensselektion.
Vilka läkemedel pekas ut? Framför allt ciprofloxacin, med bidrag från bland annat cefotaxim.
Är sjukhusen farliga att besöka? Studien visar ingen direkt smittrisk för besökare eller patienter genom avloppssystemen. Den undersöker hur bakterier påverkas i avloppsmiljön.
Finns problemet i vanliga reningsverk? Forskarna kunde inte påvisa motsvarande selektion i de undersökta kommunala avloppsvattenproverna. Det utesluter inte antibiotikaresistens i kommunala avloppsmiljöer.
Vad kan göras? Forskarna undersöker riktade reningsmetoder som ska minska antibiotikaresternas påverkan på bakterierna redan i sjukhusens avloppssystem.
Källor: Göteborgs universitet, 29 oktober 2026 och Nature Communications – Widespread selection of antibiotic resistance within hospital sewers.
