Det hela började med en tävling under 50-talet där Bonniers folkbibliotek efterlyste en smidig och prisvärd bokhylla. Resultatet: en tidlös hylla som följt med i generationer och fortfarande finns i många svenska hem.
”Nisse och Kajsa Strinnings bidrag till den skandinaviska designhistorien är så starkt förknippade med en tid att de har blivit tidlösa”, uppger String Furniture.
Nils Strinning var arkitekt, men hans passion för inredning och möbler var större än för husen. Han började med att uppfinna ett fiffigt diskställ av ståltråd som kallades för Elfa. Därefter tog det fart och han fortsatte att skissa upp för andra funktionella möbler. Tillsammans med sin fru Kajsa Strinning, även hon arkitekt, formgav de den populära hyllan som kom att kallas för Stringhyllan. Än idag är det fortfarande en av Sveriges mest sålda och älskade designmöbel genom tiderna.
Designen var medvetet simpel – fanerade hyllplan som hängs på plastöverdragna metalltrådsgavlar. Det flexibla hyllsystemet blev en succé både på hemmaplan och världen över. Att hyllan blev så populär beror förmodligen på dess simpelhet. Den kunde skruvas ned, följa med i flytten för att sedan enkelt monteras upp igen. Innehållet i hyllorna byttes ut genom åren – från prydnadssaker och böcker till cd-skivor och dvd:er. Men att hyllan ens kom till från början var lite av en slump.
Läs mer: Snart är Säters fasta paviljong ett minne blott
Det hela tog sin början när Bonniers folkbibliotek ville normalisera bokhyllor i de svenska hemmen. Avsaknaden av bokhyllor ledde nämligen till att försäljningen av böcker blev lidande. Bonners folkbibliotek utlyste därför en tävling 1949 om vem som kunde skapa den bästa bokhyllan. Det fanns tre krav; den skulle vara prisvärd, enkel att leverera och smidig att montera. Paret Strinning antog utmaningen och beslutade sig för att delta i tävlingen. Efter att de hade lämnat in sitt bidrag, Stringhyllan, tog den juryn med storm. Stringhyllan uppfyllde samtliga kriterier och vann utmärkelsen med sin käcka slogan ”Fantisera, variera, kombinera String”. Som ett resultat av detta blev hyllan en populär inredningsdetalj i många svenska hem under 50-talet. Efter bara något år hade 40 000 gavlar sålts.
Hyllan fick även uppmärksamhet från internationellt håll; FN-skrapan i New York City inreddes med Stringhyllan och senare tilldelades hyllan en guldmedalj i Triennalen i Milano. Den visades också upp på H55-utställningar i Helsingfors som skulle bli startskottet för Stringhyllans unika system som blev den mest sålda skandinaviska möbeln i Tyskland.
Läs mer: Efter kritikstormen: Så görs ”Husdrömmar” om totalt
Efter succén med hyllan utvecklade man en hel serie med samma koncept; bland annat en golvstående hylla med vitrinskåp, lådsektioner och sekretär, men även en smidig tidningshylla. I takt med hyllans popularitet började man även upptäcka plagiat. Enligt tidningen Allas rör det som om minst 100 olika plagiat som har kunnat spåras. Drygt 13 år senare, 1962, fick Nils Strinning patent på sitt unika hyllsystem. Enligt rykten ska det ha medfört att 32 fuskfabriker blev tvungna att stänga ned.
Ett par år gick och hyllans produktion hade bokstavligen lagts på hyllan. Paret flyttade till Schweiz och fick fyra barn under den här tiden. Nils Strinning fortsatte att producera fiffiga system som bland annat Kontinent, Tandem, Trombon och Tingotek – men inget fick samma genomslag som hans älskade Stringhylla som han själv kärleksfullt kallade för ”hylljäveln”. Produktionen togs upp 1980-talet och slutade i konkurs 2004. Då var Nils Strinning 87 år gammal, men han hade fortfarande inte gett upp om sin vision. Han kontaktade de två entreprenörerna Peter Erlandsson och Pär Josefsson som hjälpte honom att återuppliva varumärket, vilket de också gjorde genom String Furniture.
Nu var både varumärket och den så kallade ”hylljäveln” här för att stanna. Man såg över sortimentet och moderniserade det populära hyllsystemet. Återigen blev Stringhyllan en tidlös och självklar del av den skandinaviska designen. Trots att Nils Strinning hade blivit till åren kommen, hade han fortfarande sin kreativitet kvar i sitt sinne. Han ritade då en mindre version av hyllan som kom att kallas för String pocket. Syftet med miniatyrversionen var att man skulle kunna använda den för små föremål såsom pocketböcker, växter och dylikt. Även denna lilla hylla blev en succé hos svenska folket. Det kom att bli Strinnings sista design då han avled året därpå.
2009 klassificerades Stringhyllan som alster av brukskonst under upphovsrättslagen, vilket innebär att den klassas som ett konstverk med sin tidlösa design och funktionalitet. Idag finns hyllan i flera olika varianter i olika träslag, storlekar och färger. Och Stringhyllan är här för att stanna.
Läs mer:
- Expert: Därför blir det minuspris på el i sommar
- Viaplay-vd kan bli stämd på mångmiljonbelopp
- Känd från ölreklam – nu säljs skärgårdspärlan
- Coop tvingas be kunderna om ursäkt
- Gamla polisstationen säljs – cellerna finns kvar
