Att returnera ett nätköp kan kosta pengar – men butiken får inte kalla vilken kostnad som helst för returavgift. Konsumentverket är tydligt. Du ska normalt bara behöva stå för själva returfrakten. Administrativa avgifter och kostnader för att hantera returen får företaget inte lägga på.
Många nätbutiker tar i dag betalt när kunden skickar tillbaka ett köp. H&M tar till exempel 39,99 kronor för en vanlig onlineretur och Zara tar 39 kronor för retur via utlämningsställe. Boozt har däremot kostnadsfria standardreturer och Zalando uppger att oanvända artiklar kan returneras gratis inom 30 dagar. Det är i sig tillåtet att låta kunden stå för returfrakten, om företaget har informerat om det. Men där går också en viktig gräns.
Får inte ta betalt för jobbet med returen
Konsumentverket säger att huvudregeln är att kunden ska få tillbaka hela beloppet när ångerrätten används. Företaget får kräva att kunden betalar returfrakten om det framgår av villkoren. Det kan också i vissa fall göra avdrag för värdeminskning. Men nätbutiken får inte lägga på en extra administrativ avgift eller hanteringsavgift bara för arbetet med att ta emot, kontrollera och lägga tillbaka varan i lager. Det är en skillnad som kan vara lätt att missa när avgiften bara kallas ”returavgift”.
H&M:s returavgift på 39,99 kronor och Zaras avgift på 39 kronor beskrivs av företagen som kostnaden för att skicka tillbaka varan. Det är alltså inte storleken på beloppet i sig som avgör om avgiften är tillåten. Det viktiga är vad kunden faktiskt betalar för. Om ett företag exempelvis tar 79 kronor för returtransporten och därefter lägger på ytterligare 100 kronor för ”administration”, ”lagerhantering” eller ”ombokning av varan” kan den extra delen strida mot reglerna om ångerrätt.
Konsumentverket säger uttryckligen att kunden bara ska behöva stå för de direkta kostnaderna för själva återlämnandet. Kostnader för exempelvis hantering och påfyllning av lagret får inte bakas in. För stora och tunga varor kan returfrakten däremot bli mycket högre. H&M tar exempelvis 149 kronor för retur av större H&M Home-produkter som möbler, speglar, lampor och mattor. Boozt tar 349 kronor per returförsändelse för större och tyngre varor som kräver särskild hämtning. H&M
Konsumentverket har även ett exempel där en kund fått veta att det skulle kosta 800 kronor att returnera ett bord. En så hög kostnad är inte automatiskt olaglig. Men om varan är för stor för vanlig post måste företaget i förväg ange returkostnaden eller åtminstone en uppskattning av hur hög den kan bli. Det finns ytterligare en detalj som många inte känner till. Konsumentverket säger att kunden normalt ska kunna välja ett billigare retursätt än det som nätbutiken föreslår, så länge varan kan lämnas tillbaka på det sättet.
Om det är möjligt att själv lämna tillbaka varan till företaget ska det också kunna vara ett alternativ. Det innebär att nätbutiken inte fritt kan sätta en dyr returavgift för att finansiera sin egen returhantering och samtidigt tvinga kunden att använda just den lösningen.
Då bör du protestera
Om fakturan eller återbetalningen innehåller något som kallas exempelvis administrationsavgift, hanteringsavgift eller lageravgift utöver själva returfrakten är det därför värt att kontrollera vad företaget egentligen tar betalt för. Konsumentverket säger att den som får ett krav som man anser felaktigt kan bestrida kravet. Det enkla rådet är därför att be nätbutiken specificera avgiften.
Är det kostnaden för att faktiskt skicka tillbaka paketet kan kunden behöva betala den. Är det däremot företagets kostnad för att ta emot, kontrollera eller lägga tillbaka varan på hyllan, ska den normalt inte hamna på kunden.
